För  ett par veckor sedan fick jag ett tfn samtal från min 7 årings lärare. Hon berättade att vi behöver skicka med honom smörgåsar till skolan för han får dippar på förmiddagarna. Det hade hänt ett antal ggr och hon gick då till matsalen och fick med sig smörgås till honom. De har alltid fruktstund på morgonen och hemma äter han gröt eller fil,flingor och musli.Men detta räckte alltså inte.

Jag kontaktade då husläkaren för att fråga om det är normalt att ett barn förbränner så mycket och så fort. Vi fick tid till blodsocker provtagning. Det första provet var alldelse för högt så vi fick återkomma för att ta ett till. Det skickades akut till karolinska univ sjh.

Det provet var normalt och blev det  ingen förbättring efter sommaren skulle vi komma tillbaka. Min mamma intuition känner att jag inte tänker ge mig! Jag är absolut ingen höns mamma men det finns en oro då vi märker att något inte stämmer och det måste detta vara jättejobbigt för honom. Jag har en snabb förbränning och kan inte slarva med maten så jag vet hur det känns i kroppen. Enligt läkaren skall inte barn känna så och det är inget som finns i generna.

Nu har jag suttit i samtal med läkaren igen. Nu skall vi prova med allergi medicin 10 dgr och skall då märka en markant förbättring. Händer det inget skall vi tillbaka och göra en rejäl blodprovs tagning. Varför gjordes inte detta från början?? Varför måste man som förälder hänga på och vara frågvis och allmänt jobbig?  Föräldrar känner sina barn och det borde läkarna ta tillvara på. Det handlar om barn och då borde resurser sättas in på en gång för tjyven!!