När jag kommer till min arbetsplats så ikläder jag mig min yrkesroll. Hur trött,sur eller grinig jag är(är iofs det sällan) så är jag ALLTID glad,tillmötesgående och trevlig i mina möten med föräldrar,barn och kollegor. Det är oerhört viktigt att alla känner sig välkomna och sedda.

Idag kom en förälder med en lapp från f.kassan Då hennes son inte går på min avdelning så tar jag trevligt emot lappen och säger att jag skall vidarebefodra den till sonens fröknar.  Men se,det skulle jag inte ha gjort!

Mamman får fullständigt frispel! Hon skulle minsann ha påskrift nu,jag förklarar att jag ej kan ge henne den då vi måste se i närvarolistorna innan vi kan intyga. Hon spottar och fräser medans hennes son hänger storgråtandes i hennes arm.

Jag står på mig(fortfarande vänlig men bestämd). Då kallar hon mig jävla kärring och skriker tack för ingenting och på den här jävla förskolan får man ingen jävla hjälp!! Så stövlar hon därifrån.

Så här kan en dag också se ut....